lack

Åh vad lack jag blir!

- Pappa klagar på mamma
- Mamma klagar på pappa

- Pappa klagar på hur JAG hanterar MINA greor, dvs datorn, mobil osv. Det är fan MINA grejor, inte hans. Går de sönder får jag skylla mig själv så varför ska han bry sig? Det värsta är ju att jag själv inte tar massa onödiga risker med mina grejor, för jag vet vad de klarar..

- Jag fryser i rummet där jag (ensam) sover och har datorn, så vred upp elementet. Men när Karin (pappas sambo) ser detta blir hon skitsur o sänker det medans hon klagar på mig..

- När jag sitter vid datorn har jag ofta en Pepsi eller något annat att dricka till, men nehe nu får jag inte dricka något vid min EGNA dator utifall att jag skulle "klabba"? Precis som om jag är 5 år. 

Sen är det inte mycket bättre hos mamma, men det orkar jag inte ta upp nu. 
Detta är inte ens i närheten av alla irriterande saker man måste stå ut med här, men den värsta måste vara att detta är inte mitt hem. Inte min familj. Känns iaf inte så.
Min syn på familj, är att man delar i princip allt utom sina privata saker. Men hit får jag inte ens åka utan att fråga?! Jag kan förstå på ett sätt att de vill veta i förväg, men det är väl förhelvete MIN pappa och mitt hus med? Eller måste det stå i papprena att jag bor här för att det ska vara mitt hem också? 

Det är dagar som den här som gör att jag vill fly undan min familj och inte säga ett ord. Typ försvinna i en månad eller nåt så de kan få in lite vett i skallen.